Farväl Missan

Igår gjorde jag som min kära granne Sonja sa - en god gärning! Jag hjälpte henne att ta bort hennes katt. Sonja som också är min vän är 85 år. Hon vaknade en natt för drygt en vecka sedan och fanns 20 - åriga Missan ligga på fårfällen vid hennes säng tittandes, bedjandes på henne så det gick rakt in i hjärtat. Jag har själv fått ta bort två av mina katter som var 18 år, och sjuka av ålderdom - ingen rolig upplevelse!

Tyvärr är det ju så att när man skaffar sig ett djur så har man också ansvar i att ta bort det om det inte mår bra. Missan orkade inte längre röra sig som hon brukade, hon såg också väldigt dåligt,så Sonja ville att hon skulle få gå vidare. Då hon visste att jag hade erfarenhet av detta så pratade vi om det och hon frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa henne. Vi ringde veterinären tillsammans och bokade en tid veckan efter. Tänkte att hon då skulle få lite tid att ta farväl. I går kom dagen då det skulle ske. Jag lånade en kattbur av min närmaste granne (har haft en egen då jag har två egna katter, men den har jag själv lånat ut till någon), gjorde mig i ordning och åkte ner till Sonja. Missan kom och hälsade och kelade med mina ben under tiden vi språkade lite. Jag frågade om hon tänkt mycket på den här dagen. Såklart hade hon det, hon blev också påmind om sin käre makes bortgång då det här infaller i ungefär samma tid. Missan och jag åkte i väg och hon jamade hela vägen i bilen, så där hjärtskärande som bara katter kan jama. Jag pratade med henne och försökte lugna.

Det är bara en 10 minuters bilresa men det kändes som det dubbla! När man kommer till djurklinik i det här ändamålet så blir man väldigt bra bemött, de hade tänt två små levande ljus i "Kattrum 2" och de knackar försiktigt innan de kommer in i rummet. Jag lyfte upp Missan på britsen vilken var försedd med en mjuk fleecefilt. Hon undrade vart hon var och ville gå ner men förstod inte att hon var 1,5 meter upp (såg förmodligen inte). Lite orolig var hon nog, hade inte åkt bil på 20 år, säkert därför hon kissade i kattburen.
Proceduren går till som så att katten först får en lugnande spruta som ska göra henne trött, sedan får hon en injektion till som ska göra så att hjärtat stannar. Missan blev inte speciellt trött, kanske lite slö, så när hon fick spruta nr 2 i tassen så blev hon arg och fräste på veterinären. Så småningom lade hon sig ner och somnade. Jag trodde inte att jag skulle bli berörd då jag inte har någon relation till Missan, men jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Sonja tog ett riktigt beslut. Missan var blind och hade samlat på sig vätska runt hjärtat, vilket gjorde att hon inte orkade förflytta sig som hon sig bör. I ca 30 minuter fanns jag vid Missans sida, pratade lugnt med henne när hon långsamt somnade in, hennes 30 sista minuter i det här livet......för visst är det väl så att katten har 9 liv?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lisa Ewards » Farväl Missan:  ”Eva! Vilken underbart god gärning. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Precis..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-