2019 > 05

Igår gjorde jag som min kära granne Sonja sa - en god gärning! Jag hjälpte henne att ta bort hennes katt. Sonja som också är min vän är 85 år. Hon vaknade en natt för drygt en vecka sedan och fanns 20 - åriga Missan ligga på fårfällen vid hennes säng tittandes, bedjandes på henne så det gick rakt in i hjärtat. Jag har själv fått ta bort två av mina katter som var 18 år, och sjuka av ålderdom - ingen rolig upplevelse!

Tyvärr är det ju så att när man skaffar sig ett djur så har man också ansvar i att ta bort det om det inte mår bra. Missan orkade inte längre röra sig som hon brukade, hon såg också väldigt dåligt,så Sonja ville att hon skulle få gå vidare. Då hon visste att jag hade erfarenhet av detta så pratade vi om det och hon frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa henne. Vi ringde veterinären tillsammans och bokade en tid veckan efter. Tänkte att hon då skulle få lite tid att ta farväl. I går kom dagen då det skulle ske. Jag lånade en kattbur av min närmaste granne (har haft en egen då jag har två egna katter, men den har jag själv lånat ut till någon), gjorde mig i ordning och åkte ner till Sonja. Missan kom och hälsade och kelade med mina ben under tiden vi språkade lite. Jag frågade om hon tänkt mycket på den här dagen. Såklart hade hon det, hon blev också påmind om sin käre makes bortgång då det här infaller i ungefär samma tid. Missan och jag åkte i väg och hon jamade hela vägen i bilen, så där hjärtskärande som bara katter kan jama. Jag pratade med henne och försökte lugna.

Det är bara en 10 minuters bilresa men det kändes som det dubbla! När man kommer till djurklinik i det här ändamålet så blir man väldigt bra bemött, de hade tänt två små levande ljus i "Kattrum 2" och de knackar försiktigt innan de kommer in i rummet. Jag lyfte upp Missan på britsen vilken var försedd med en mjuk fleecefilt. Hon undrade vart hon var och ville gå ner men förstod inte att hon var 1,5 meter upp (såg förmodligen inte). Lite orolig var hon nog, hade inte åkt bil på 20 år, säkert därför hon kissade i kattburen.
Proceduren går till som så att katten först får en lugnande spruta som ska göra henne trött, sedan får hon en injektion till som ska göra så att hjärtat stannar. Missan blev inte speciellt trött, kanske lite slö, så när hon fick spruta nr 2 i tassen så blev hon arg och fräste på veterinären. Så småningom lade hon sig ner och somnade. Jag trodde inte att jag skulle bli berörd då jag inte har någon relation till Missan, men jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Sonja tog ett riktigt beslut. Missan var blind och hade samlat på sig vätska runt hjärtat, vilket gjorde att hon inte orkade förflytta sig som hon sig bör. I ca 30 minuter fanns jag vid Missans sida, pratade lugnt med henne när hon långsamt somnade in, hennes 30 sista minuter i det här livet......för visst är det väl så att katten har 9 liv?

Läs hela inlägget »

Dagen började så fint med 6,5 km promenad. Solen lyste. Jag laddade kroppen med energi plockad direkt av naturen. Tänk vad det mest naturliga kan ge en kraft! Det låg tunn dimma över dammen vid Fontins frilufts-område, vattnet låg alldeles stilla. Jag kan förstå att man förr trodde det var älvorna som dansade på vattnet. Det var så lugnt, änderna låg fortfarande och vilade vid vattenkanten.

Nu 12 timmar senare känner jag mig tom...och det är inte bara dagens aktiviteter som är anledning till det. Någon har tjuvat energi av mig utan lov!!!

Jag kan bestämma mig för att backa och låta månniskor ta sitt egna ansvar, men ibland hamnar jag ändå med problemet i knäet. Vad är det som gör detta?  I mitt första inlägg talade jag om att ta paus även ifrån det sociala. Jag menar då de människor man har omkring sig som just är de där energitjuvarna jag syftar till, men det är märkligt...även om man låser dörren så lyckas de hitta en extranyckel och tar sig in i mitt inre och skapar irritation!! Jag behöver lära mig koden för att snabbt låsa igen så jag inte blir bärare av dessa känslor, men det är lättare sagt än gjort. Det var någon som sade till mig en gång "Vems är problemet"? Jag brukar plocka fram den frågan då och då, ibland hjälper det, ibland inte. Ja ja, jag får bara inse at jag inte kan ändra på andra människor, jag kan endast ändra på mitt sätt att se på dessa. Så mina vänner....undvik tagarna och håll er till givarna. Vem av dom är du?
Läs hela inlägget »

Idag startar jag upp min blogg......spännande men samtidigt lite skrämmande då jag nu idag tar en stort steg ut i framtiden, och vad vet vi om den.........INGENTING!!!!! Min blogg kommer att spegla händelser vi alla någongång är eller har varit med om i livet. Min förhoppning är att alla någongång ska känna igen sig i någonting. Bloggen kommer att handla "OM LIVET, DÖDEN OCH ALLT DÄREMELLAN"
Varsågoda att börja läsa.........men ha lite tålamod...vi är alla nya i början:)

Ibland behöver man bara ta en paus......en paus ifrån sitt arbete, sina vänner, energislukande omgivning eller ett socialt sammanhang man av någon anledning har hamnat i. Det finns stunder i livet där man bara behöver stanna upp och tänka....vad är meningen med mitt liv, vad håller jag på med och vad ska det bli av mig? I mitt fall så kom den stunden efter att jag plötsligt förlorat min syster 47 år gammal, ett år senare insjuknar en mycket nära anhörig i svår cancer och 1 år och 47 dagar efter min systers död förlorar jag min mamma. Oj nu jag höll på att glömma en fin och mycket god vänninna till mig som också fick cancer under samma period.
Livet ställer sig på sin spets.
Jag och säkert många omkring mig undrade hur vi skulle orka att gå vidare.

Såklart kommer det en period där man av naturliga skäl behöver ta en paus ifrån sitt arbete dels för att sörja, ta hand om varandra men även ta tag i allt praktiskt som behöver göras. Som tur är lever vi i ett samhälle som i stunder som dessa är ganska tillåtande, att man kan vara hemma ifrån sitt arbete, har förstående människor omkring sig både i yrkesliv och bland sina vänner, att man kan få lov att vara sjukskriven.

Definitionen av sorg är en känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg kan uppkomma efter dödsfall, trauma, separation, förlust av arbete, sjukdom eller besvikelse när något man förväntar sig ska hända inte blir av. Det är sår som behöver läka och det är viktigt att man låter dom göra det. Detta är energikrävande både fysiskt och psykiskt tro mig. Jag har läst en hel del om sorg - den värsta sorgen är den som kommer med oväntade händelser, där man inte haft tid och möjlighet att förbereda sig därför har jag nu valt att ta en paus.
 

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »