Ena sekunden lever man nästa sekund kan man vara död.

Det är tyst ute, det enda som hörs är fåglar som spelar sina vackra sånger. Hur ska jag kunna förmedla att det är just det här enkla som är livet, att bara sitta och njuta och lyssna till fågelkvitter och vara lycklig över att få leva.
Det är inte alla som får leva..........

Tisdagen den 11 juni, alltså för 4 dagar sedan avslutades livet för maken till min vän Lena ifrån gymnasiet. Jag fick ett samtal på torsdagsmorgonen ifrån Lenas telefon där en röst sade att Mikael är borta. Jag registrerade inte först på att det inte var Lena som ringt, det var hennes mamma. Kort därefter fick jag henne till luren, uppjagadoch ledsen såklart. Så ofattbart....det var bara knappt en månad sedan vi hade de båda på middag, promenerade, skrattade, njöt av god mat och dryck under livets djupa samtal. Mikael förolyckades vid Svingeln i Göteborg, han fick en lyktstolpe över sig som en lastbil hade kört på. Mikael var påväg hem ifrån sitt arbete för att gå ut med deras hund. Idag vet man inte mer än det tidningarna skriver, att Mikael avled av sina skador på sjukhuset. Det kan ju också vara så att han redan var avliden när ambulanspersonalen kom, för det är ju som så att det är endast läkare som kan dödförklara en person. Det blev många samtal och sms denna dag till de övriga fyra i det tjejgäng som finns kvar sedan gymnasietiden - det är 32 år sen nu! Fram och tillbaka försökte vi förstå vad som hade hänt och varför. Dagen därpå åkte jag för att träffa Lena, hennes dotter och hennes mamma. Dotterns pojkvän var där som stöd. Jag kände ett enormt behov av att få titta till henne, krama om henne och bara finnas vid hennes sida en stund. På morgonen bakade jag en butterkaka med vaniljkräm, köpte fyra vackra pioner med vit brudslöja, en bambuskål fylld med aprikos, jordgubbar, bigarråer, clementin, banan, psysalis. Det var ifrån oss tjejer så hon känner att vi finns för henne. Jag skrev ett litet kort med texten: "Sorg är bland det svåraste vi har att hantera och det är den smärta som gör mest ont. Det är en smärta som inte går att ta bort, Det är en smärta som vi inte kan fly ifrån. Med tiden så kommer den att lindras......om vi bara orkar att härda ut"
Mikael blev 52 år gammal. "Rest i peace, smile wherever you are that`s how we want to remember you"/Eva